Guldet glittrar

Den här artikeln är bara påbörjad. Hjälp gärna till utöka den!

https://open.spotify.com/track/7kDdhUJTOpzxW0qk8G4rJo

Med girig håg och guldig blick, vi smög i månsken blått.
För guldet glittrar underbart, och solen stiger snart!
Jag vill förtälja dig min vän, hur nu det har gått.
För störst av allt, är vänskapen, vi får ej glömma den!

Mot fogdens borg att återta en orättfärdig skatt.
Vi trotsade både lag och vett i denna mörka natt

Genom skuggor, under torn o över stenlagd mur.
In i fogdens låsta rum där slutade vår tur.

Stöveltramp och höga rop, o facklors röda sken!
Med tunga kistan mellan oss, vi sprang på snabba ben.

Över mur och under torn, mot skuggans famn med språng.
Men snabbare än dina steg, var bågens skarpa sång!

Gömda under mörkan gran, ditt livsblod flyter bort!
Och ryttare med hundar släppes ut från fogdens fort!

Du ser på mig, du hostar till och säger: Ge dig av!
För guldet glittrar underbart, och solen stiger snart!
Du orkar bära kistan själv… Och sen du… Somnar av!
Men störst av allt är vänskapen, vi får ej glömma den!

Så nu är jag här, en fattig bard, ty kistan den blev kvar!
Trots att guldet glittrar underbart och solen stiger snart!
Men du vilar trygg i helgad mark, ty sådant blev mitt svar.
Att störst av allt är vänskapen, vi får ej glömma den!