Ce fut en mai

Från Lajvmusik
Version från den 21 februari 2023 kl. 21.21 av Solvej (diskussion | bidrag) (Det hände i maj)
Hoppa till: navigering, sök


Ce fut en mai eller Ce fu en mai är en sång skriven 1235 av Moniot d'Arras inom trouvere-traditionen (den franskspråkiga motsvarigheten till trubadur-traditionen). Sången är sannolikt Moniot d'Arras mest kända sång och har förekommit i många sammanhang, såsom instrumental musik i dataspelet Civilization VI[1] och med Astrid Lindgrens text Törnrosdalens frihetssång i filmen Bröderna Lejonhjärta.

Ce fut en mai

Ce fut en mai
Text och musik: Moniot d'Arras (1235)

Inspelning med Martin Best Mediaeval Ensemble:

Sången på medeltidsfranska (originalspråk).

Ce fut en mai
Au douz tens gai
Que la saisons est bele,
Main me levai,
Joer m'alai
Lez une fontenele.
En un vergier
Clos d'aiglentier
Oi une viele;
La vi dancier
Un chevalier
Et une damoisele.

Cors orent gent
Et avenant
Et molt très bien dançoient;
En acolant
Et en baisant
Molt biau se deduisoient.
Au chief du tor,
En un destor,
Doi et doi s'en aloient;
Le jeu d'amor
Desus la flor
A lor plaisir faisoient.

J'alai avant.
Molt redoutant
Que mus d'aus ne me voie,
Maz et pensant
Et desirrant
D'avoir ausi grant joie.
Lors vi lever
Un de lor per
De si loing com j'estoie
Por apeler
Et demander
Qui sui ni que queroie.

J'alai vers aus,
Dis lor mes maus,
Que une dame amoie,
A cui loiaus
Sanz estre faus
Tot mon vivant seroie,
Por cui plus trai
Peine et esmai
Que dire ne porroie.
Et bien le sai,
Que je morrai,
S'ele ne mi ravoie.

Tot belement
Et doucement
Chascuns d'aus me ravoie.
Et dient tant
Que Dieus briement
M'envoit de celi joie
Por qui je sent
Paine et torment:
Et je lor en rendoie
Merci molt grant
Et en plorant

Det hände i maj

Det hände i maj (Ce fut en mai)
Text och musik: Moniot d'Arras (1235)
Svensk text: Solvej von Malmborg (2022)
Det hände i sköna månaden maj
när gryningens ljus bröt natten
att jag mig begav att roa mej
invid en källas vatten.
Från andra sidan av en häck
jag fiddeltoner hörde.
Där inne såg jag ett glättigt par 
som runt i dans sej rörde. 

De förde sig behagfullt och mjukt
och tjusade varandra.
De övergick se'n till kyssar och smek 
och började bortåt vandra,
och stigen de tog gick ner mot en äng
där kvar de länge dröjde.
I lustfylld lek på blomsterbädd
de hjärtligt sej förnöjde.

Jag fortsatte iaktta de två
fastän jag borde sluta.
Jag önskade så att även jag
fick sådan kärlek njuta.
Se'n till min fasa insåg jag
att en av dem hade hört mej.
Han kallade på mej för att fråga
vad som dit hade fört mej.

Jag trädde då fram och svarade så,
fast rösten brast av smärta,
att där fanns en jag trogen var
och lydde i mitt hjärta.
För henne jag led mer vånda och kval 
än nå'nsin jag kunde visa!
Det kändes som om jag skulle dö
om hon ej gav mej lisa. 

De lyssnade noga på mej
och gav mig tröst i mitt elände.
De sa att de bad att genom Guds nåd
min lycka snarast vände.
Ack, tills den dagen inne är
kan jag inga sorger dämma.
Jag gav dem mitt tack och bad dem farväl
ännu med tårfylld stämma.

It happened in May (sångbar översättning)

It happened in May (Ce fut en mai)
Text och musik: Moniot d'Arras (1235)
Engelsk text: Okänd
It happened in May, when skies are gay
And green the plains and mountains,
At break of day I rose to play
Beside a little fountain.
In garden close where shone the rose
I heard a fiddle played, then
A handsome knight that charmed my sight,
Was dancing with a maiden.

Both fair of face, they turned with grace
To tread their May-time measure.
The flowering place, their close embrace:
Their kisses brought them pleasure.
But shortly they had slipped away
To stroll among the bowers.
To ease their heart, each played his part
In love's games on the flowers.

I crept ahead, all chill with dread,
Lest someone there should see me.
Bemused and sad because I had
No joy in love to please me.
Then one of those I'd seen there rose
And from afar off speaking,
He questioned me, who I might be,
And what I came there seeking.

I stepped their way to sadly say
How long I'd loved a lady,
Who all my days my heart obeys,
Full faithfully and steady.
Though still I bore a grief so sore
In losing one so lovely,
That surely I would come to die
Unless she deigned to love me.

With wisdom rare, with tactful air
They counseled and relieved me.
They said their prayer was God might spare
Some joy in love that grieved me.
Where all my gain was loss and pain
So I in turn extended
My thanks sincere, with many a tear,
And them to God commended.
A Dé les comandoie.

It was in May (bokstavlig översättning)

Ce fut en mai
Text och musik: Moniot d'Arras (1235)
Engelsk översättning: Jill Rogoff (2004)

Länk till översättarens hemsida: [2]

It was in May
The sweet bright days
When the season is lovely;
At dawn I rose
To go and play
Beside a little fountain.
Inside a garden
Hedged with wild rose,
I heard a fiddle playing,
saw dancing there
a chevalier
and with him was a maiden.

Of aspect fine
And well-pleasing,
They danced right gracefully.
With embracing
And with kissing,
They pleased each other truly.
Straying there
Far down the path
The two then walked away;
Among the flowers
The game of love
To their great pleasure played.

So on I went
All full of dread
Lest either one should see me;
Brooding and sad,
Full of desire
To have such joy in loving.
Then up arose
One of the pair
And spoke from far away,
He called and asked
Who I might be
And what I came there seeking.

I moved their way,
And sadly told
How I did love a lady
Obeying whom,
And not untrue, 
My whole life through I’d be;
For whom I felt
More grief and pain
Than I could e’er reveal.
Alas! I’d die,
Full well knew I,
Unless she would restore me.

Full courteously
And thoughtfully
Each one did reassure me,
And said they hoped
That swiftly God
Such happiness might send me
For which I’ll wait
With sorrow great!
And so I rendered to them
My thanks in full
And crying still
to God them I commended.