Fäll, fäll, fäll
Av Torbjörn Walberg
Sankt Helga vakar över oss när vi har kastat loss
men vindens tjut och oljerök bekommer inte oss
fyll upp din bössa med krut, och tag ditt vapen ur ställ
Vi väntar på att Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Spänn åt din sele, fäst ditt vapen, surra skäktor an
Ge akt på slitet rep och rem, och mönstra sen varann
Vad rör dig sorger och skuld om du ej lever ikväll?
Det är försent när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Med skärmen fast i selen och med armborstet i rem
Den jord vi lämnat drar i oss, nu mötas vi igen
Känn tomheten på dig kalla, din skräck är ej rationell
Hör livet slå när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Vårt öde är vårt eget verk, vi säljer kropp och själ
Och vissa skall fru Lycka utan ömkan slå ihjäl
Men antingen får du svälta eller äta ikväll
Ett tärningskast när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Med sidenvingar vita störta vi mot fienden
När hjärtat slår som hårdast är vi levande igen
Förinta allt i din väg när du tar mark med en smäll
Vi lever blott när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
När stål och skäkta rensat ut det motstånd som finns kvar
en röksignal ger tecken till att landningen är klar
Ett luftskepp över ditt huvud som firar ner materiel
de säkra är när hauptmann vrålat Fäll! Fäll Fäll!
