Ich was ein chint

Från Lajvmusik
Version från den 2 juni 2015 kl. 10.51 av Solvej (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

Ich was ein chint är en sång från Beuren-manuskripten (Codex Buranus eller Carmina Burana, c:a 1230) där den berättande texten är på vanligt språk men alla de pikanta detaljerna är på latin.

Ich was ein chint (tyska/latin)

{{#widget:SoundCloud|id=119162861|width=100%}}

Ich was ein chint so wolgetan
virgo dum florebam
do brist mich diu werlt al
omnibus placebam

Hoy et oe!
Maledicantur tilie
iuxta viam posite!
Maledicantur tilie
iuxta viam posite!

Ia wolde ih an die wisen gan
flores adunare
do wolde mich ein ungetan
ibi deflorare.

Er nam mich bi der wizen hant
sed non indecenter
er wist mich diu wisen lanch
valde fraudulenter.

Er graif mir an daz wize gewant
valde indecenter
er furte mich bi der hant
multum violenter.

Er sprach: "Vrowe, ge wir baz
nemus est remotum!"
Dirre wech der habe haz!
Plaxi est hoc totum.

"Iz stat ein linde wolgetan
non procul a via
da hab ich meine herphe lan,
timpanum cum lyra."

Do er zu der linden chom
dixit: "Sedeamus!"
Diu minne twanch sere den man.
"Ludum faciamus!"

Er graif mir an den wizen lip
non absque timore
er sprah: "Ich mache dich ein wip,
dulcis est cum ore!"

Er warf mir uf daz hemdelin,
corpore detecta.
Er rante mir in daz purgelin,
cuspide erecta.

Er namn den chocher und den bogen
bene venebatur
der selbe hete mich betrogen
"Ludus compleatur!"


Ich was ein chint (svenska/latin)

Svensk text: Susanne Gräslund

Välartad som barn jag var
Virgo dum florebam
Hela världen upp mig bar
Omnibus placebam

Oh, ack och ve!
Förbannade vare lindarne
som över vägen skugga ge.

På en äng jag gick en dag
Flores adunare
En riktig skälm där mötte jag
Ibi deflorare

Snabbt han grep min hand och log
Sed non indecenter
Bort över ängen han mig drog
Valde fraudulenter

Han slet sönder särkens band
Valde indecenter
Kramade så hårt min hand
Multum violenter

Han sade: Följ med mig en bit
Nemus est remotum
Förbannad vare stigen dit
Planxi et hoc totum

Där borta står en ståtlig lind
Non procul a via
Vid den ligger harpan min
Timpanum cum lyra

Vid linden svann mitt sista hopp
Han viska' "Sedeamus"
Åtrån rev uti hans kropp
Ludum faciamus

Han la armen om mitt liv
Non abesque timore
Sa: Snart skall du kvinna bli
Dulcis est cum ore

Sedan slet han särken bort
Corpore detecta
Intog så min mödoms slott
Cuspide erecta

Bågen och sin pil han tog
Bene venebatur
Sade se'n han skändat mig:
Ludus compleatur!