Völuspá

Från Lajvmusik
Hoppa till: navigering, sök


Völuspá, Valans spådom eller Hören mig alla är den Poetiska Eddans första dikt och tros ha sitt ursprung på 900-talet, även om dateringar har försökt göras som har spårat den till så tidigt som 400-talet till så sent som 1100-talet. Dikterna i den Poetiska Eddan anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800-1000.

Völuspa (Kalabalik)

Länk till inspelning med Kalabalik

Hören mig alla
Musik: (någon i Kalabalik?)
Text: Traditionell (Poetiska Eddan)
Textbearbetning: (någon i Kalabalik?)
1. Hören mig alla heliga släkten,
högre och lägre Heimdalls söner;
du vill att jag, Valfader, upptäljer
forntidsvisdom som först jag minns.

2. Illresar minns jag, urtidsfödda,
folket som fordom fostrade mig;
minns nio världar och nio träd,
måtträdet märkligt i mullen nere.

5. Sol gick sunnan, syster till måne,
höger hand över himmelens häst.
Sol ej visste vad sal hon ägde,
stjärnor ej skönjde i skyn sin plats.

6. Då gick asar till ödessätet, 
helga i höjden de härom slog råd;
natt och nedan namn de gåvo,
mätte åt morgon och middag rum.

7. Asarna möttes på Idavallen,
hargar och hov de timrade högt,
ässjor murade, ödguld smidde,
formade tänger till hammarens sång. 

19. Ask vet jag stånda, Yggdrasil nämns den,
väldig, vattnad med vitaste ör.
Därfrån kom dagg som i dalar faller,
evigt grön står den vid Urdars brunn.

23. Då gick asar till ödessätet, 
helga i höjden de härom slog råd;
Skulle asarna avrad gälda,
ska samtliga gudar ha samma rätt.

24. Spjut slängde Odin med språng i hären,
åter den första fejd i vår värld.
Borgens bröstvärn bröts för asar,
vanerna vällde på vallen in.

26. Drap gjorde Tor blott tung av vrede,
sällan han sitter, då sådant han hör;
avbröt eder, ord och avtal,
maktfyllda mål som mellan dem gått.

Hören mig alla

Hören mig alla eller Völuspá är en tonsättning av Valans spådom/Völuspá (Völvans spådom) gjord av Linnea Risinger. Sången har sjungits på Kampen i ringen, där den inlajv är tonsatt av Kättil, som är far till Ingefrid av Tygesätten och bror till Rök Röse.

Hören mig alla
Musik: Linnea Risinger
Text: Traditionell (Poetiska Eddan)
Översättning: Erik Brate (1913)
Textbearbetning: Linnea Risinger
1. Hören mig alla
heliga släkten,
större och smärre
söner av Heimdall;
du vill ju, Valfader,
att väl jag täljer
forntida sägner,
de första, jag minnes.

7. Asarne möttes
på Idavallen,
timrade höga
tempel och altar,
smedjor byggde,
smycken gjorde,
skaffade sig tänger
och skapade verktyg 

44. Garm skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
fri varder ulven.
Visdom vet jag mycken,
långt vidare ser jag
över segergudars
slutliga öden.

45. Bröder skola kämpa,
och banemän bliva,
systrarnas barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid och klingtid,
och kluvna sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.

57. Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
hettan leker högt
mot himlen själv.
58. Garm skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
och fri blir ulven.

59. Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
den grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället
fiskar griper. 

64. En sal ser fagrare
än solen stånda,
täckt med guld,
på Gimle där
hövdingtrogna
härskaror bo
i allan tid
äga hugnad.

Länkar