Skillnad mellan versioner av "Självgode Agne"
Solvej (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '<nowiki>Självgode Agne, ärlig som få Han öppnar jämt käften och låter den gå Och när vi nu nästan ening nå han tvunget sista ordet ska få Självgode Agne, svärds...') |
Solvej (diskussion | bidrag) |
||
| (En mellanliggande version av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | + | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Nidvisor]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Solvej von Malmborg]][[Kategori:Maria Rodén]][[Kategori:Upphovsrätt: Publicerat med tillstånd]] | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | + | {{inspelning saknas}} | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | Självgode Agne, reslig som få | + | '''Självgode Agne''' är en nidvisa tillägnad Agne, Mödas son och Styvs huskarl. Den skrevs under [[Kampen i ringen]]s höstgille i Höjde 1118 och lånar sin melodi från [[Gästabudsvisa]]. Texten diktades gemensamt av en brokig skara roller spelade av Maria Rodén, Solvej von Malmborg, Kajsa Bertilsson, David Ruther och Henrietta Olestad. |
| − | Han rider på hästar fast de är för små | + | |
| − | Mot Vigulsängen han lämnar spår | + | ==Självgode Agne== |
| − | med slitna sulor och bara tår </ | + | |
| + | {| style="float: right; margin-right: 1em; margin-bottom: 0.5em; width: 300px; border: #99B3FF solid 1px; text-align: left" | ||
| + | |- | ||
| + | | '''Självgode Agne''' | ||
| + | |- | ||
| + | | ''Text:'' Maria Rodén, Solvej von Malmborg, Kajsa Bertilsson, David Ruther och Henrietta Olestad | ||
| + | |- | ||
| + | | ''Musik:'' Solvej von Malmborg | ||
| + | |- | ||
| + | |} | ||
| + | |||
| + | ''<poem>::Självgode Agne, ärlig som få! | ||
| + | ::Han öppnar jämt käften och låter den gå. | ||
| + | ::Och när vi nu nästan enighet nå | ||
| + | ::han tvunget sista ordet ska få. | ||
| + | |||
| + | ::Självgode Agne, svärdsvan som få! | ||
| + | ::Han svingar sin klinga och snart har han två! | ||
| + | ::Den tredje den böjdes, den fjärde vreds om, | ||
| + | ::och Styv får dyrt betala dem. | ||
| + | |||
| + | ::Självgode Agne, reslig som få! | ||
| + | ::Han rider på hästar fast de är för små! | ||
| + | ::Mot Vigulsängen han lämnar spår | ||
| + | ::med slitna sulor och bara tår.</poem>'' | ||
Nuvarande version från 18 juli 2017 kl. 19.22
I den här artikeln saknas länk till inspelning av sången/melodin.
Självgode Agne är en nidvisa tillägnad Agne, Mödas son och Styvs huskarl. Den skrevs under Kampen i ringens höstgille i Höjde 1118 och lånar sin melodi från Gästabudsvisa. Texten diktades gemensamt av en brokig skara roller spelade av Maria Rodén, Solvej von Malmborg, Kajsa Bertilsson, David Ruther och Henrietta Olestad.
Självgode Agne
| Självgode Agne |
| Text: Maria Rodén, Solvej von Malmborg, Kajsa Bertilsson, David Ruther och Henrietta Olestad |
| Musik: Solvej von Malmborg |
Självgode Agne, ärlig som få!
Han öppnar jämt käften och låter den gå.
Och när vi nu nästan enighet nå
han tvunget sista ordet ska få.
Självgode Agne, svärdsvan som få!
Han svingar sin klinga och snart har han två!
Den tredje den böjdes, den fjärde vreds om,
och Styv får dyrt betala dem.
Självgode Agne, reslig som få!
Han rider på hästar fast de är för små!
Mot Vigulsängen han lämnar spår
med slitna sulor och bara tår.
