Skillnad mellan versioner av "Spökstaden"
Nahkampf (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Kategori:SångerKategori:Efter katastrofenKategori:SolnedgångKategori:IngenmanslandKategori:Samma skrot & korn Visa skriven av Samma skrot & korn til...') |
Nahkampf (diskussion | bidrag) (Fixade och tog bort "urpsrung saknas") |
||
| (2 mellanliggande versioner av en annan användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Efter katastrofen]][[Kategori:Solnedgång]][[Kategori:Ingenmansland]][[Kategori:Samma skrot & korn]] | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Efter katastrofen]][[Kategori:Solnedgång]][[Kategori:Ingenmansland]][[Kategori:Samma skrot & korn]] | ||
| − | Visa skriven av [[Samma skrot & korn]] till [http://http://nordiclarp.org/wiki/Ingenmansland Ingenmansland]. | + | Visa skriven av [[Samma skrot & korn]] till [http://http://nordiclarp.org/wiki/Ingenmansland Ingenmansland] 2008. |
==Inspelning== | ==Inspelning== | ||
Nuvarande version från 20 augusti 2020 kl. 20.05
Visa skriven av Samma skrot & korn till Ingenmansland 2008.
Inspelning
Text
Ja, kom nu hit mina vänner
Kom närmre och lyssna nu
För nu ska jag en historia berätta
Ja, som isar långt in i ens själ
Ja året var '14 och vintern var hård
Snön den låg gnistrand' och glimma'
I E4:ans kant satte vi oss ett slag
för att stilla vår hungersdimma
För långt bort såg vi en främmande stad
Ja, den var inte mer än ruiner
Och vi tänkte att där kan vi skydda oss så
Ifrån mörkret som trängde sig på
På marken på stan låg en döende man
Hans läppar och fingrar var blå
Och han sade att vi inte längre fick vandra
Men aldrig varför då
Ja det fanns ett hus, som verka' va' helt
Åtminståne en bit av källarn
Och vi stapplade ner för trappan stelt
Och väntade på nästa dag
Ja, så nån gång på natten när månen sken klar
Genom fönstret på källarväggen
Så hörde vi ljudet av hasande fötter
I trädgården utanför
Ja, så genom dörren kom tunga kängor
Och bitande, slitande vind
Ja, de släpade sig långt och djupt in i huset
För vi, vi tog den väg han kom in
Och i nattens dunkel fick vi aldrig en skymt
Av mannen vi hört, såklart
Men när vi kom till kanten av stan
Ja, låg inte liket där kvar
