Skillnad mellan versioner av "Räven och Lodjuret"
Solvej (diskussion | bidrag) (→Originalversion) |
Solvej (diskussion | bidrag) m |
||
| (2 mellanliggande versioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Spår av frost]][[Kategori:Skaegi]][[Kategori:Kärlek]][[Kategori:Markus Erhardsson]] | + | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Vinter]][[Kategori:Spår av frost]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Skaegi]][[Kategori:Kärlek]][[Kategori:Markus Erhardsson]] |
| − | '''Räven och | + | '''Räven och Lodjuret''' är en sång skriven för Frostkulleätten på [[Spår av frost]] av [[Markus Erhardsson]]. Den har även sjungits i annan vikingasetting, exempelvis av skaegier på [[Krigshjärta]]. Sången handlar om Räv och Lo, två frostkullar som ingår äktenskap. |
==Originalversion== | ==Originalversion== | ||
Nuvarande version från 5 november 2018 kl. 22.46
Räven och Lodjuret är en sång skriven för Frostkulleätten på Spår av frost av Markus Erhardsson. Den har även sjungits i annan vikingasetting, exempelvis av skaegier på Krigshjärta. Sången handlar om Räv och Lo, två frostkullar som ingår äktenskap.
Originalversion
Rävens röda yviga svans
liksom en fackla skiner den
där de rör sig kvickt som ingen ann
Lodjuret har silverne päls
den skiner liksom månen upp i skyn
där de dansar med varann
Över kulle, genom dal
Trots köldens bistra hand
upp på sten och uti snår
deras hjärtan står i brand
Deras tassar lämnar spår
uti vinterns kalla frost
där de virvlar kring varann
De har lekt och sjungit tillsammans
uppå Gillesberget har de jagat
allt sedan de var små
Långt bakåt i tiden kan du se
deras spår ty nornorna har spunnit
och sammanvävt de två
Över kulle, genom dal...
Och den tiden kom då de två
förenades en kväll då månen sken
över dalens gran och tall
Nu dansar de två omkring
Lavåsarna förbi saltgruvor och berg
uti vinterns frost så kall
Över kulle, genom dal...
Ja, över kulle, genom dal...
Skaegianpassad version
Rävens röda yviga svans
liksom en fackla skiner den
där de rör sig kvickt som ingen ann
Lodjuret har silverne päls
den skiner liksom månen upp i skyn
där de dansar med varann
Över kulle, genom dal
Trots köldens bistra hand
upp på sten och uti snår
deras hjärtan står i brand
Deras tassar lämnar spår
uti vinterns kalla frost
där de virvlar kring varann
De har lekt och sjungit tillsammans
uppå Gilleberget har de jagat
allt sedan de var små
Långt bakåt i tiden kan du se
deras spår ty Ödesmor har spunnit
och sammanvävt de två
Över kulle, genom dal...
Och den tiden kom då de två
förenades en kväll då månen sken
över dalens gran och tall
Nu dansar de två omkring
Lavåsarna förbi saltgruvor och berg
uti vinterns frost så kall
Över kulle, genom dal...
