Skillnad mellan versioner av "När månen vandrar"
Solvej (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Kategori:SångerKategori:NaturKategori:NattKategori:SorgKategori:Christina LagerlöfKategori:1800-tal '''När månen vandrar''' är en melodi med gaml...') |
Solvej (diskussion | bidrag) m |
||
| (En mellanliggande version av samma användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Natur]][[Kategori:Natt]][[Kategori:Sorg]][[Kategori:Christina Lagerlöf]][[Kategori:1800-tal]] | + | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Natur]][[Kategori:Natt]][[Kategori:Sorg]][[Kategori:Folkvisor]][[Kategori:Traditionell]][[Kategori:Christina Lagerlöf]][[Kategori:1800-tal]] |
'''När månen vandrar''' är en melodi med gamla anor som är besläktad med [[La Folia]]. Den kända gamla texten som verkar vara den ursprungliga är skriven av Christina Lagerlöf, prostdotter från Värmland och på långt håll släkt med Selma Lagerlöf. | '''När månen vandrar''' är en melodi med gamla anor som är besläktad med [[La Folia]]. Den kända gamla texten som verkar vara den ursprungliga är skriven av Christina Lagerlöf, prostdotter från Värmland och på långt håll släkt med Selma Lagerlöf. | ||
Nuvarande version från 6 oktober 2014 kl. 13.36
När månen vandrar är en melodi med gamla anor som är besläktad med La Folia. Den kända gamla texten som verkar vara den ursprungliga är skriven av Christina Lagerlöf, prostdotter från Värmland och på långt håll släkt med Selma Lagerlöf.
Vid lindens fot (Månvisa)
Ur Ny Visbok af B. C., 1893, där det anges att texten sjungs till "Gammal folkmelodi.". Visan sågs i tryck första gången år 1856.
När månen vandrar på fästet blå
och tittar in genom rutan,
då tänker jag understundom så
och knäpper sakta på lutan:
Vad du är lycklig, du måne klara,
som får så högt över jorden fara
och blott se på!
Väl ser du dårskaper utan tal,
det kan man nog hålla troligt;
båd´ älskande som förgås av kval,
och älskande som ha roligt.
Väl ser du tåren från ögat rinner,
men sorgen aldrig upp till dig hinner -
det är för högt.
Spektaklet tröttar dig innan kort:
det kan man icke förtänka,
då går du bara helt simpelt bort:
man ledsnar också att blänka.
Så blir du borta i några dagar
och kommer åter, när du behagar
och ser på oss.
O, kära måne, tag mig till dig,
från denna världen så trånga!
Här skulle visst ingen sakna mig,
ty så´na finns här så många.
Jag längtar till dig upp i det höga,
där skall väl en gång mitt trötta öga
ej gråta mer.
Och när jag här ej skall dväljas mer
och gröna kullen mig gömmer,
du lika milt uppå graven ser
fast alla andra den glömmer.
Då skall min ande när den får fara
till stjärnelanden så fritt förklara
min kärlek dig.
Snapsvisor
Här kan du hitta texter som baseras på melodin: http://www.snapsvisor.eu/dryckesvisor/melodi.asp?id=114
