Skillnad mellan versioner av "Rövaren Brun"
Solvej (diskussion | bidrag) m (→Skaegianpassad version) |
Solvej (diskussion | bidrag) m (→Garmarnas version) |
||
| Rad 32: | Rad 32: | ||
Satt upp du Brun så hastelig | Satt upp du Brun så hastelig | ||
| − | Jag vill | + | Jag vill ej i sömnen förgöra dig |
Och jungfrun tog upp sin förgyllande kniv | Och jungfrun tog upp sin förgyllande kniv | ||
Versionen från 28 maj 2014 kl. 21.07
Rövaren Brun, Brun eller Brun han rider sig till jungfruns gård är en svensk folkvisa.
Hugo Alfvéns version
Hugo Alfvén (1872-1960) har arrangerat visan för manskör (TTBB). Han kallar visan Rövaren Brun.
Garmarnas version
Visan finns inspelad på gruppen Garmarnas skiva skiva Vedergällningen. Visan går på skivanunder namnet Brun. Här är den textbearbetning som de använder på inspelningen.
Brun han rider till jungfruns gård
Brun rider allena
Ute för honom jungfrun står
Det blåser och det regnar
Nordast uti fjällen där vila ock tre nordmän
Brun han breder ut kappan blå
och själver lyfter han jungfrun uppå
Brun han rider till rosende lund
Där lyster han att vila en stund
Å hör du min jungfru vad jag säger dig
Här har jag gjort av med femton jungfrur förr
Å Brun han lade sig i jungfruns sköt
och på honom rann en sömn så söt
Jungfrun tog upp sin förgyllande sno
Så band hon Brun till hand och till fot
Satt upp du Brun så hastelig
Jag vill ej i sömnen förgöra dig
Och jungfrun tog upp sin förgyllande kniv
Så stack hon den i Bruns unga liv
Och ligg nu här båd för hund och för ramm
Ännu skall jag bära mitt jungfrunamn
Å ligg nu här på svartan mull
Ännu skall jag bära mitt jungfrugull
Skaegianpassad version
En bearbetning av Garmarnas text för användning av skaegi i Krigshjärtakampanjen.
Brun han rider till ungmöns gård
Brun rider allena
Ute för honom ungmön står
Det blåser och det regnar
Nordast uti bergen där vila ock tre nordmän
Brun han breder ut kappan blå
och själver lyfter han ungmön uppå
Brun han rider till rosende lund
Där lyster han att vila en stund
Å hör du min ungmö vad jag säger dig
Här har jag gjort av med femton ungmö'r förr
Å Brun han lade sig i ungmöns sköt
och på honom rann en sömn så söt
Ungmön tog upp sin förgyllande sno
Så band hon Brun till hand och till fot
"Satt upp du Brun så hastelig"
"Jag vill ej i sömnen förgöra dig"
Och ungmön tog upp sin förgyllande kniv
Så stack hon den i Bruns unga liv
Och ligg nu här båd för hund och för ramm
Ännu skall jag bära mitt mödomsnamn
Å ligg nu här på svartan mull
Ännu skall jag bära mitt ungmö-gull
