Skillnad mellan versioner av "Ögonen gröna"
Solvej (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Kategori:SångerKategori:FolktroKategori:TragikKategori:BalladerKategori:Kampen i ringenKategori:GråfötternaKategori:David BergkvistKategori:Up...') |
(Ingen skillnad)
|
Versionen från 18 juli 2016 kl. 20.55
I den här artikeln saknas länk till inspelning av sången/melodin.
I den här artikeln finns bristfällig information om sångens ursprung, såsom upphovspersoner och/eller datering.
Ögonen gröna är en låt med Gråfötterna av David Bergkvist.
Ögonen gröna |
Text: David Bergkvist |
Musik: David Bergkvist |
1. En jägare gångade i skogen den sälla
Ögonen gröna som vildrosens blad
När som han fångade en flicka i sin fälla
hjärtat det glödde som eld
2. Han lösgjorde henne och talte som så:
”Ett gyllene spänne, ja det skall du få!”
3. Hon lade sin hand upp på barmen sin
Och talte som så: ”Då skall jag bliva din!”
4. ”Men”, så hon sade ”Blott om det kan gå”
”Att alltid på min vargafäll jag sova må”
5. ”Ja nog får du sova på Gråbenafäll”
”Ty du är en gåva så vacker och säll”
6. Till jägarens stuga de gingo minsann
Och hon blev hans fruga och han hennes man
7. Hon födde en son innan våren var ny
Men aldrig hon foro till stad eller by
8. När tionde året var ända till slut
Den jägaren sonen i skogen tog ut
9. Men jakten tog slut med ett hiskeligt brak
En ek föll omkull under gnissel och knak
10. Jägarn han undan men sonen stod kvar
Han fruktade döden och skrek efter far
11. Då sprungo där plötsligt en ulvhona fram
Och frälste så pojken från fallande stam
12. Men jägaren fruktade gråbena tand
Med pilen på bågen han höjde sin hand
13. Pojken skrek till när som bågsträngen ljöd
Men strax där på marken låg varghonan död
14. Men jägarn gick framåt och detta han såg
Att frugan på vargskinn i gräset där låg
15. Och pojken han grät uti skogen den blå
”Säg fader varför måst mor min förgå?”
16. Så gick han på knä och tog vargskinnet på
Och talte till fadern ”Nu måste jag gå”
17. Så ensam i skogen stod jägaren kvar
Och ensam i stugan han fick sluta sina dar
18. Och varulven gångar nu i skogen den sälla
Ögonen gröna som vildrosens blad
Men ve den som fångar honom uti sin fälla
För hjärtat det glödde som eld!