Fäll, fäll, fäll
Av Torbjörn Walberg
Sankt Helga vakar över oss när vi har kastat loss men vindens tjut och oljerök bekommer inte oss fyll upp din bössa med krut, och tag ditt vapen ur ställ Vi väntar på att Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Spänn åt din sele, fäst ditt vapen, surra skäktor an Ge akt på slitet rep och rem, och mönstra sen varann Vad rör dig sorger och skuld om du ej lever ikväll? Det är försent när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Med skärmen fast i selen och med armborstet i rem Den jord vi lämnat drar i oss, nu mötas vi igen Känn tomheten på dig kalla, din skräck är ej rationell Hör livet slå när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Vårt öde är vårt eget verk, vi säljer kropp och själ Och vissa skall fru Lycka utan ömkan slå ihjäl Men antingen får du svälta eller äta ikväll Ett tärningskast när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
Med sidenvingar vita störta vi mot fienden När hjärtat slår som hårdast är vi levande igen Förinta allt i din väg när du tar mark med en smäll Vi lever blott när Hauptmann vrålar Fäll! Fäll! Fäll!
När stål och skäkta rensat ut det motstånd som finns kvar en röksignal ger tecken till att landningen är klar Ett luftskepp över ditt huvud som firar ner materiel de säkra är när hauptmann vrålat Fäll! Fäll Fäll!
