Självgode Agne
Version från den 16 juli 2017 kl. 14.11 av Solvej (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '<nowiki>Självgode Agne, ärlig som få Han öppnar jämt käften och låter den gå Och när vi nu nästan ening nå han tvunget sista ordet ska få Självgode Agne, svärds...')
Självgode Agne, ärlig som få Han öppnar jämt käften och låter den gå Och när vi nu nästan ening nå han tvunget sista ordet ska få Självgode Agne, svärdsvan som få Han svingar sin klinga och snart har han två Den tredje den böjdes, den fjärde vreds om Och Styv får dyrt betala dem Självgode Agne, reslig som få Han rider på hästar fast de är för små Mot Vigulsängen han lämnar spår med slitna sulor och bara tår
