Nödhamn
Nödhamn är en sjömansvisa. Textbearbetningen nedan gjordes av Terje Walberg.
https://www.youtube.com/watch?v=FTWsQRbkW0s
Nödhamn
| Nödhamn |
C G C G
Det ankrar en skuta, det gnisslar och gnäller.
C F C G
Besättningen rasar och styrman han skäller
F G C
Och skepparn är vresig som fan
F G
Hon skriver till flottan i land
F G C G
"En snöstorm från norr och ett par tre orkaner
F G F G
Ha tvingat mig ändra ursprungliga planer
F G C
Och angöra Irathias hamn"
Så ligger den skutan där, sargad och slagen,
Med trasiga segel som sloka mot slagen.
Hon liknar en vingskadad and.
Men sjöfararna går i land.
De har mönstrat av, de ha gott om förtjänster,
Och krogskyltar glänser till höger och vänster
I den dalande kvällssolens brand!
Då öppnas en dörr av söt värdshusflicka
Som ropar: "Hallå där! Ni må icke sticka
Till värdshuset där mittemot!"
Då stanna de tvärt utan knot.
”Det gör väl detsamma var pengarna hamnar
För vinet man dricker och vännen man famnar,
Allt är sej likt kring hela vårt klot!”
Sen ilskna de till och gå tvärs över gatan.
"Man är väl Artarier för hundrade satan
Och gör väl precis som man vill!"
"Tre Ankares Krog! Ja kyss till!"
Små gossar och jäntor slå vakt omkring borden
Och hälsa de resliga hjältar av norden.
Varje yngling vill dricka dem till!
Här säljer man glömska åt vinddrivna slavar
Med molande längtan och hälsa som skaver
Ett rus och en vän för en natt.
"Hej pojkar! Vad kostar ett skratt?"
Se världshavens luffare må som sultaner,
På borden stå vinglasen tätt som tulpaner
I en vildvuxen prästgårdsrabatt!
Här tummar man inte på gadd eller daler,
Och seglarfolk sköna med fyllda pokaler
besöker var säng uti stan.
Snart väntar den blå Ocean!
Och vem ids väl ångra sej glåmig om kinden
När skutan en dag kan bli borta med vinden
I en rykande västlig orkan
