När Ume försvann
En sång skriven till lajvet Landsväg 2014. Text och musik av Lars Nerback.
När Ume försvann
Jag var bara åtta år
När Ume försvann
När Ume försvann
En strålande sommar efter en lång och snöig vår
Mamma jobba övertid och pappa duka borden
Jag visste inte då hur nåt kan slukas upp så fort och försvinna ifrån jorden
Jag var bara åtta år
När skolorna brann
När skolorna brann
Men det såg jag inget av ute vid sommarstugans snår
Dom vuxna satt och snackade, i Umeå steg röken
När strömmen gick drog vi ungar ner i källaren och lekte gamla spöken
Jag var bara åtta år
När vansinnet vann
När vansinnet vann
Jag halkade i trappen, slog i benet, fick ett sår
Men dom vuxna var så konstiga, det var tyst i hela huset
Dom bara stirra på en radio, men den hade pratat klart, och dom lyssnade på bruset
Jag var bara åtta år
Vi höll om varann
Vi höll om varann
Jag förstår inte, vad säger du, vad hände där igår
Som ett korthus i en vind eller ett sandslott under vågor
Och kanske var det bäst att inte säga det rakt ut, att hela Ume stod i lågor
Jag var bara åtta år
När tårarna rann
När tårarna rann
Jag fråga efter mamma och förklaringen var svår
Han viska nåt till farmor men hon satt bara och skaka
Han tog bilen drog iväg fast att det hade blivit natt, och han kom aldrig tillbaka
Jag var bara åtta år
När Ume försvann
När Ume försvann
Likt ett dubbdäck i en grusväg sätter saker sina spår
Jag söker ingen tröst men jag vill aldrig nånsin glömma
För om jag ej förstår att vara tacksam för min lott, så har jag ingen rätt att drömma
