Liten Kerstin
D G
Liten Kerstin hon går sig åt stallet in
D A
- För hinkeli och finkeli -
D A G
Där skådar hon de fålarna fem
D G
- För vänner och fränder och svågrar och
A
mågar och herrar och furstar och bröder och
systrar
D A D
och den som ligger fången -
Hon skådar den vita hon skådar den grå
Den röda den lägger hon sadelen på!
Så rider hon sig till konungens gård
Och ute för henne själv konungen stå!
”Var haver du ditt fångahus?
Där skall jag lysa med fackla och ljus!”
”Mitt fånghus det ligger så långt uppå land
Att ingen stolt riddare dit komma kan!”
Liten Kerstin hon rider i dagarna två
Och då får hon se var det fånghuset låg!
Hennes fingrar de voro båd mjuka och små
Så lätt drager hon de låsen ifrån!
”Min broder nu hör vad jag säga dig må
Hur många det voro som bundo dig så?”
”Mig bundo ej fyra mig bundo ej fem
Dom vart väl en hundra av konungens män!”
Liten Kerstin hon stampar med sporrspändan på
”Ack give dem alla, nu kom mig emot!”
Brått kom det bud för konungen fram
”En riddare har lossat fångens band!”
Konungen talte till tjänarna så
”Så tag honom fast, sätt i tornet det blå!”
Liten Kerstin hon svänger sin gångare kring
Alla konungens hovmän dom la hon i ring
Liten Kerstin hon stryker sitt blodiga svärd
”Och vor du ej kung detta vore du värd!”
”O käre stolt riddare stilla ditt svärd
Min dotter ska du få, du henne är värd!”
”Din dotter jag passar så lite uppå
Jag själv en skön jungfru som hon vara må!”
Och Kerstin hon dager nu hjälmen utav
”Du nidningars kung nu ska du få din grav!”
När kungen låg död över trappa och sten
de tre red iväg emot solnedgångs sken
