Fredmans Epistel nr 44

Från Lajvmusik
Version från den 9 mars 2020 kl. 21.01 av Terje.walberg (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Av '''Carl Michael Bellman'''. ''<poem> D G Movitz helt allena D A På Tre Liljor satt en gång; D A Harpan mel...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

Av Carl Michael Bellman.


   D G
Movitz helt allena
   D A
På Tre Liljor satt en gång;
   D A
Harpan mellan bena
   D A D
Glimma bred och lång!
  D G
Roligt se var sena
 D A
Och vart finger i fullt språng
 D G
Över harpan skena
 D A D
Under klang och sång!
 D7 A7
Harpan var förgylld och grön,
  D7 A7
Prydd med Myrten, Tusenskön,
                D G
Med en Cherubim utmålad, prålad,
  D A
Utav Hoffbros vackra rön!
   D G
Movitz helt allena
   D A
På Tre Liljor satt en gång;
   D A
Harpan mellan bena
   D A D
Glimma bred och lång!
Harpans klara läten
Rör till andakt var person,
Ifrån herdars säten
Upp till Gudars tron!
Världen blir förgäten,
Hjärtat blöder vid var ton,
Själva ängla-fjäten
Känns i själen, och hon
Gav nu Movitz dubbel prakt,
När han sjöng mot avgrunds makt,
Slog ackorden efter noten, Foten
Hördes intet stampa takt!
Harpans klara läten
Rör till andakt var person,
Ifrån herdars säten
Upp till Gudars tron!

I sitt stoft med tårar
Movitz ligger lik; må gjort!
Vem des hjärta sårar
I min sång blir sport.
Kör i Bacchi fårar
Upp till Fröjas myrten-port,
När du dig utkorar
Någon Brud så fort!
Drick ej mera än du tål!
Tänk på dina göromål!
På din Chloris, där hon ligger, pigger,
Visar dig sin blomsterskål!
I sitt stoft med tårar
Movitz ligger lik; må gjort!
Vem des hjärta sårar
I min sång blir sport!.

Movitz ville blänka
Uppå Astrilds vädjo-ban;
Råkte på en änka
Väl försökt och van!
Lat och full, kan tänka,
Låg där Movitz hela dan,
Honom lyfta, sänka
Måste ske med kran!
När han nu, förstå mig väl,
Skulle eldas i sin själ,
Somna han mot väggen krumpen, trumpen,
Som en gammal Bacchi träl!
Movitz ville blänka
Uppå Astrilds vädjo-ban;
Råkte på en änka
Väl försökt och van!
Bröder, om Er lyster
Till at veta vem hon var,
Så är hon en syster
Till Bror Bredströms Far;
Eljest blek och tyster,
Sävlig uti tal och svar,
Men förträffligt yster
När hon bröllop har!
Saken blev nu slutligt den:
Movitz gav hon djävulen!
Därför han vid harpan åter gråter,
Spelar psalmen om igen!
Bröder, om Er lyster
Till at veta vem hon var,
Så är hon en syster
Till Bror Bredströms Far!