Gruvan
Originalversion
Text (modifierad för lajv)
1. Jag är födder i en stuga vid Gullåker bygd
Där jag hade både fader och mor
Och där levde jag så lycklig
och fri från all sorg
fast min lott den var ringa ändå
2. För det mesta har vi arbetat i tunnlar och i berg
och det arbetet sliter ben och märg
Men de dagarna har gått under munterhet och sång
fast de varit över tio timmar lång
3. Vi voro tre kamrater som från Gullåker for
Och till järnmalmsgruvan kom vi fram
Och där finno vi arbete för en tunnel var igång
som var tvåhundrasjuttio meter lång
4. Men när vi hade arbetat i tunneln ett par år
Fick vi skärning och den var ganska svår
Ja, vi tyckte det var ruskigt arbeta en och var
Men Mäster svarade att ingen fara var
5. Men raset kom så häftigt som blixten ilar fram
Och vi arbeta’ under nio man
En kamrat till mig blev krossad, och jag ej undan hann
Och en tredje hon förlorade en hand
6. De övriga av trälarna blev slagna utav skräck
Mina ben var av stenar övertäckt
Och jag blev då snart framdragen, men var så illa klämd
Och till ytan med rep då blev jag sänd
7. I stugan fick jag ligga, ja närmare ett år
Ty min skada, den var ganska svår
Mitt högra ben var krossat, och det vänstra var utav
På två ställen, men det fick jag ha kvar
8. Och snart måste jag väl i gruvan åter ner
Och då kan ni väl tänka er vad som sker
För när nästa skärning kommer, då står jag där igen
Och denna gång mister jag nog båd’ liv och lem
