Ce fut en mai
(Omdirigerad från Det hände i maj)
Ce fut en mai eller Ce fu en mai är en sång skriven 1235 av Moniot d'Arras inom trouvere-traditionen (den franskspråkiga motsvarigheten till trubadur-traditionen). Sången är sannolikt Moniot d'Arras mest kända sång och har förekommit i många sammanhang, såsom instrumental musik i dataspelet Civilization VI[1] och med Astrid Lindgrens text Törnrosdalens frihetssång i filmen Bröderna Lejonhjärta.
Innehåll
Ce fut en mai
| Ce fut en mai |
| Text och musik: Moniot d'Arras (1235) |
Inspelning med Martin Best Mediaeval Ensemble:
Sången på medeltidsfranska (originalspråk).
Ce fut en mai Au douz tens gai Que la saisons est bele, Main me levai, Joer m'alai Lez une fontenele. En un vergier Clos d'aiglentier Oi une viele; La vi dancier Un chevalier Et une damoisele. Cors orent gent Et avenant Et molt très bien dançoient; En acolant Et en baisant Molt biau se deduisoient. Au chief du tor, En un destor, Doi et doi s'en aloient; Le jeu d'amor Desus la flor A lor plaisir faisoient. J'alai avant. Molt redoutant Que mus d'aus ne me voie, Maz et pensant Et desirrant D'avoir ausi grant joie. Lors vi lever Un de lor per De si loing com j'estoie Por apeler Et demander Qui sui ni que queroie. J'alai vers aus, Dis lor mes maus, Que une dame amoie, A cui loiaus Sanz estre faus Tot mon vivant seroie, Por cui plus trai Peine et esmai Que dire ne porroie. Et bien le sai, Que je morrai, S'ele ne mi ravoie. Tot belement Et doucement Chascuns d'aus me ravoie. Et dient tant Que Dieus briement M'envoit de celi joie Por qui je sent Paine et torment: Et je lor en rendoie Merci molt grant Et en plorant A Dé les comandoie.
Det hände i maj
| Det hände i maj (Ce fut en mai) |
| Text och musik: Moniot d'Arras (1235) |
| Svensk text: Solvej von Malmborg (2022) |
Det hände i sköna månaden maj när gryningens ljus bröt natten att jag mej begav att roa mej invid en källas vatten. Från andra sidan av en häck jag fiddeltoner hörde. Där inne såg jag ett glättigt par som runt i dans sej rörde. De förde sej behagfullt och mjukt och tjusade varandra. De övergick se'n till kyssar och smek och började bortåt vandra, och stigen de tog gick ner mot en äng där kvar de länge dröjde. I lustfylld lek på blomsterbädd de hjärtligt sej förnöjde. Jag fortsatte iaktta de två fastän jag borde sluta. Jag önskade så att även jag fick sådan kärlek njuta. Se'n till min fasa insåg jag att en av dem hade hört mej. De kallade på mej för att fråga vad som dit hade fört mej. Jag trädde då fram och svarade så, fast rösten brast av smärta, att där fanns en jag trogen var och lydde i mitt hjärta. För henne jag led mer vånda och kval än nå'nsin jag kunde visa! Det kändes som om jag skulle dö om hon ej gav mej lisa. De lyssnade noga på mej och gav mej tröst i mitt elände. De sa att de bad att genom Guds nåd min lycka snarast vände. Ack, tills den dagen inne är kan jag inga sorger dämma. Jag gav dem mitt tack och bad dem farväl ännu med tårfylld stämma.
It happened in May (sångbar översättning)
| It happened in May (Ce fut en mai) |
| Text och musik: Moniot d'Arras (1235) |
| Engelsk text: Okänd |
It happened in May, when skies are gay And green the plains and mountains, At break of day I rose to play Beside a little fountain. In garden close where shone the rose I heard a fiddle played, then A handsome knight that charmed my sight, Was dancing with a maiden. Both fair of face, they turned with grace To tread their May-time measure. The flowering place, their close embrace: Their kisses brought them pleasure. But shortly they had slipped away To stroll among the bowers. To ease their heart, each played his part In love's games on the flowers. I crept ahead, all chill with dread, Lest someone there should see me. Bemused and sad because I had No joy in love to please me. Then one of those I'd seen there rose And from afar off speaking, He questioned me, who I might be, And what I came there seeking. I stepped their way to sadly say How long I'd loved a lady, Who all my days my heart obeys, Full faithfully and steady. Though still I bore a grief so sore In losing one so lovely, That surely I would come to die Unless she deigned to love me. With wisdom rare, with tactful air They counseled and relieved me. They said their prayer was God might spare Some joy in love that grieved me. Where all my gain was loss and pain So I in turn extended My thanks sincere, with many a tear, And them to God commended. A Dé les comandoie.
It was in May (bokstavlig översättning)
| Ce fut en mai |
| Text och musik: Moniot d'Arras (1235) |
| Engelsk översättning: Jill Rogoff (2004) |
Länk till översättarens hemsida: [2]
It was in May The sweet bright days When the season is lovely; At dawn I rose To go and play Beside a little fountain. Inside a garden Hedged with wild rose, I heard a fiddle playing, saw dancing there a chevalier and with him was a maiden. Of aspect fine And well-pleasing, They danced right gracefully. With embracing And with kissing, They pleased each other truly. Straying there Far down the path The two then walked away; Among the flowers The game of love To their great pleasure played. So on I went All full of dread Lest either one should see me; Brooding and sad, Full of desire To have such joy in loving. Then up arose One of the pair And spoke from far away, He called and asked Who I might be And what I came there seeking. I moved their way, And sadly told How I did love a lady Obeying whom, And not untrue, My whole life through I’d be; For whom I felt More grief and pain Than I could e’er reveal. Alas! I’d die, Full well knew I, Unless she would restore me. Full courteously And thoughtfully Each one did reassure me, And said they hoped That swiftly God Such happiness might send me For which I’ll wait With sorrow great! And so I rendered to them My thanks in full And crying still to God them I commended.
