Skillnad mellan versioner av "Giftasvisan"

Från Lajvmusik
Hoppa till: navigering, sök
m (Solvej flyttade sidan Jag ska aldrig bort mig binda till Giftasvisan)
Rad 1: Rad 1:
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Folkvisor]][[Kategori:Kärlek]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Traditionell]][[Kategori:Ulrika Bodén]][[Kategori:Elina]][[Kategori:Kraja]]
+
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Folkvisor]][[Kategori:Kärlek]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Traditionell]][[Kategori:Malin Foxdal]][[Kategori:Elina]][[Kategori:Kraja]][[Kategori:Ulrika Bodén]]
  
'''Jag ska aldrig bort mig binda''', '''Giftasvisan''' eller '''Äktenskapsvägran''' är en traditionell folkvisa. Textmässigt är den väldigt lik den österbottniska gistasvisan som börjar [[Att gifta mig har jag ej bråttom]].
+
'''Giftasvisan''' eller '''Äktenskapsvägran''' är ett traditionellt folkvisetema. Det finns flera olika texter och melodier, men uppbyggnaden av sången är på ungefär samma sätt, och därför passar de bäst att här presenteras tillsammans på samma sida.
  
 
==Jag ska aldrig bort mig binda==
 
==Jag ska aldrig bort mig binda==
Rad 46: Rad 46:
  
 
==Att gifta sig är ingen brådska==
 
==Att gifta sig är ingen brådska==
En annan textvariant. Enligt källan (Fritjof Nilsson[http://www.lajvnorr.se/default.asp?sida=http://www.lajvnorr.se/visor/visor.asp?vis_id=197]) är första versen traditionell från Småland, och vers 2-3 skrivna av folkmusikern [[Ulrika Bodén]]. De första två verserna är könsneutrala.
+
Lyssna till ett utdrag med Ulrika Bodén här: http://www.drone.se/cd.php?cd=DROCD024
 +
En annan variant, där de två första verserna är könsneutrala. Den förekommer på [[Ulrika Bodén]]s soloalbum ''Vålje å vrake'' som bara innehåller material från Ångermanland. Enligt Märta Ramsten på Svenskt visarkiv[http://www.drone.se/cd.php?cd=DROCD024] har melodin sina rötter i 1700-talet.
  
 
''<poem>::Att gifta sig är ingen brådska
 
''<poem>::Att gifta sig är ingen brådska
Rad 74: Rad 75:
 
::::men är han unger och otrogen
 
::::men är han unger och otrogen
 
::::skall jag själv vara likaså.
 
::::skall jag själv vara likaså.
 +
 +
==Att gifta mig har jag ej bråttom==
 +
'''Att gifta mig har jag ej bråttom''' är en traditionell visa från Österbotten, nedan återgiven i en textbearbetning av Malin Foxdal.
 +
<youtube>XmD0IKKE8b0</youtube>
 +
''<poem>::Att gifta mig har jag ej bråttom
 +
::Det går ändå aldrig väl
 +
::Lystna karlar finns det nog så gott om
 +
::men ingen av dem utan fel
 +
::Tar man gammal blir han grinig
 +
::Tar man ung så blir han lat
 +
::Tar man rik så blir han girig
 +
::Tar man fattig felas mat
 +
 +
::De är stöddiga som vetebullar
 +
::där de far i hatt och vagn
 +
::Frierierna som ärter rullar
 +
::"Bli min fru till namn och gagn!"
 +
::En går an för gods och pengar
 +
::En är pank, men så kavat
 +
::Alla bjuder de varma sängar
 +
::sköna dagar och kostlig mat
 +
 +
::Nej, att gifta mig har jag ej bråttom
 +
::Det går ändå aldrig väl
 +
::Lystna karlar finns det nog så gott om
 +
::men ingen av dem utan fel
 +
::Tar man en, så går en annan
 +
::Vem går till, vem går ifrån?
 +
::Nej, bäst det är att med alla vandra
 +
::Då bedrar man inte nån! - Nä!</poem>

Versionen från 16 juli 2014 kl. 09.13


Giftasvisan eller Äktenskapsvägran är ett traditionellt folkvisetema. Det finns flera olika texter och melodier, men uppbyggnaden av sången är på ungefär samma sätt, och därför passar de bäst att här presenteras tillsammans på samma sida.

Jag ska aldrig bort mig binda

Jag ska aldrig bort mig binda,
ej i äktenskapet gå.
Ty det är så svårt att finna
en man helt kan lita på.

Är han riker, så är han rådig,
är han fattig lider jag nöd!
Är han ung är han otrogen,
är han gammal är han snart död.

Jag ska ensam gå på jorden,
vara såsom fågeln fri!
Inte tro på de falska orden,
tacka nej till vart frieri.

Är han riker, så är han rådig,
är han fattig lider jag nöd!
Är han ung är han otrogen,
är han gammal är han snart död.

Men så kom där en tidig morgon
en så fager unger man,
Och han lovte mig sitt hjärta,
och han räckte mig sin hand.

Är han riker, det kan jag tåla,
är han fattig - går bra ändå!
(Men) är han unger och otrogen,
ska jag själv vara likaså!

Är han riker, det kan jag tåla,
är han fattig - går bra ändå!
(Men) är han unger och otrogen,
ska jag själv vara likaså!

Andra inspelningar:

Att gifta sig är ingen brådska

Lyssna till ett utdrag med Ulrika Bodén här: http://www.drone.se/cd.php?cd=DROCD024 En annan variant, där de två första verserna är könsneutrala. Den förekommer på Ulrika Bodéns soloalbum Vålje å vrake som bara innehåller material från Ångermanland. Enligt Märta Ramsten på Svenskt visarkiv[1] har melodin sina rötter i 1700-talet.

Att gifta sig är ingen brådska
oro har man natt och dag
dräng och piga skall man kosta
hund och katt skall hava mat.
Tar man riker blir man girig
tar man fattig felar mat
tar man gammal blir man knarrig
tar man ung så får man barn.

Jag skall ensam gå på jorden
vara så som fågeln fri
inte tro på de falska orden
tacka nej till var frieri.
Tar man riker blir man girig
tar man fattig felar mat
tar man gammal blir man knarrig
tar man ung så får man barn.

Men så kom där en tidig morgon
en så fager unger man
och han lovte mig sig hjärta
och han räckte mig sin hand.
Är han riker det kan jag tåla
är han fattig går bra ändå
men är han unger och otrogen
skall jag själv vara likaså.

==Att gifta mig har jag ej bråttom==
Att gifta mig har jag ej bråttom är en traditionell visa från Österbotten, nedan återgiven i en textbearbetning av Malin Foxdal.

<poem>::Att gifta mig har jag ej bråttom
Det går ändå aldrig väl
Lystna karlar finns det nog så gott om
men ingen av dem utan fel
Tar man gammal blir han grinig
Tar man ung så blir han lat
Tar man rik så blir han girig
Tar man fattig felas mat

De är stöddiga som vetebullar
där de far i hatt och vagn
Frierierna som ärter rullar
"Bli min fru till namn och gagn!"
En går an för gods och pengar
En är pank, men så kavat
Alla bjuder de varma sängar
sköna dagar och kostlig mat

Nej, att gifta mig har jag ej bråttom
Det går ändå aldrig väl
Lystna karlar finns det nog så gott om
men ingen av dem utan fel
Tar man en, så går en annan
Vem går till, vem går ifrån?
Nej, bäst det är att med alla vandra
Då bedrar man inte nån! - Nä!