Skillnad mellan versioner av "Völuspá"
Solvej (diskussion | bidrag) m (kategori) |
Solvej (diskussion | bidrag) m |
||
Rad 1: | Rad 1: | ||
− | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Religion]][[Kategori:Asatro]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Traditionell]][[Kategori:Linnea Risinger]][[Kategori:900-tal]][[Kategori:Vikingatid]][[Kategori:2011]] | + | [[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Religion]][[Kategori:Asatro]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Traditionell]][[Kategori:Linnea Risinger]][[Kategori:900-tal]][[Kategori:Vikingatid]][[Kategori:2011]]{{okänd upphovsrättslig status}} |
'''Hören mig alla''' eller '''Völuspá''' är en tonsättning av Valans spådom/Völuspá (Völvans spådom) gjord av [[Linnea Risinger]]. Sången har sjungits på [[Kampen i ringen]], där den inlajv är tonsatt av Kättil, som är far till Ingefrid av Tygesätten och bror till Rök Röse. | '''Hören mig alla''' eller '''Völuspá''' är en tonsättning av Valans spådom/Völuspá (Völvans spådom) gjord av [[Linnea Risinger]]. Sången har sjungits på [[Kampen i ringen]], där den inlajv är tonsatt av Kättil, som är far till Ingefrid av Tygesätten och bror till Rök Röse. |
Versionen från 3 januari 2015 kl. 17.42
Den har artikeln saknar en kategori för musikens/textens upphovsrättsliga status.
Hören mig alla eller Völuspá är en tonsättning av Valans spådom/Völuspá (Völvans spådom) gjord av Linnea Risinger. Sången har sjungits på Kampen i ringen, där den inlajv är tonsatt av Kättil, som är far till Ingefrid av Tygesätten och bror till Rök Röse.
Datering av texten
Valans spådom är den Poetiska Eddans första dikt och tros ha sitt ursprung på 900-talet, även om dateringar har försökt göras som har spårat den till så tidigt som 400-talet till så sent som 1100-talet. Dikterna i den Poetiska Eddan anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800-1000.
Hören mig alla
1. »Hören mig alla
heliga släkten,
större och smärre
söner av Heimdall;
du vill ju, Valfader,
att väl jag täljer
forntida sägner,
de första, jag minnes.
7. Asarne möttes
på Idavallen,
timrade höga
tempel och altar,
smedjor byggde,
smycken gjorde,
skaffade sig tänger
och skapade verktyg
44. Gram skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
fri varder ulven.
Visdom vet jag mycken,
långt vidare ser jag
över segergudars
slutliga öden.
45. Bröder skola kämpa,
och banemän bliva,
systrarnas barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid och klingtid,
och kluvna sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.
57. Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
hettan leker högt
mot himlen själv.
58. Garm skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
och fri blir ulven.
59. Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
den grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället
fiskar griper.
64. En sal ser fagrare
än solen stånda,
täckt med guld,
på Gimle där
hövdingtrogna
härskaror bo
i allan tid
äga hugnad