Blå uttern
Blå uttern är en sång skriven för den skaegiska kampgruppen "Blå uttern" inför KH5.11 Taktiska val i Krigshjärtakampanjen. Texten är skriven av Solvej von Malmborg och musiken av Solvej von Malmborg och Markus Erhardsson.
Fullständing version
Efter lajvet skrevs texten om för att även skildra händelserna under och efter lajvet. När den blir så här lång kan man med fördel hoppa över refrängen då och då.
Ett värdhus, ett värdshus vid Västra havets strand,
det anrika värdshus som ulvar stack i brand.
Skaegiblodet sjuder när stål mot sköldar ljuder.
Blå uttern, blå uttern, en stolthet för vårt land.
1. Var man som från Rovijk till Inzbrücke gått
har vandrat förbi där som värdshuset stått.
Blå uttern var namnet som detta värdshus bar.
Av Blåbäckens stolthet blott minnena finns kvar.
Ett värdshus...
2. En natt så fick byborna skåda i skyn
ett eldregn av pilar som föll över byn.
I havet av lågor gick värdshuset i kvav
Med hövding ombord Uttern sjönk ner till sin grav.
Ett värdshus...
3. De slipade yxan och drog ut i strid
att kräva sin hämnd efter ulvarnas nid.
Bland Gillets soldater de tjänade sitt gull'
i jakten på drabbning för vedergällnings skull.
Ett värdshus...
4. När Blå utterns hirdmän i mörkret höll vakt
förnam de att ulvar fanns i samma trakt.
En ulv togs tillfånga och krävdes på sitt blod.
Hon skröt om ett värdshus, och hirdmännen förstod.
Ett värdshus...
5. Så blotades blodet från ulven till Järv,
och förfädrakraften blev oväns fördärv.
Cordovernas flamma, en uråldrig symbol,
fick snart en ny mening när ulvar brann till kol.
Ett värdshus...
6. Och Aud-Gun och Egil och Aska och Skarv
drog hemåt till Blåbäck att vårda sitt arv,
Med Ussi och Tafse och Lille-Karl och Bark
gavs nytt liv åt Uttern på förfädernas mark.
Ett värdshus...
7. Dra lärdom av detta och glöm aldrig bort
att skaegiers ovänners liv blir så kort
och hederlös niding vars tid har runnit ut,
i utdragna plågor ska livet ditt ta slut.
Ett värdshus...
Originalversion
http://nyfiken.net/skaegi/blauttern.jpg
Vårt värdshus, vårt värdshus vid västra havets strand.
Vårt anrika värdshus som ulvar stack i brand.
Skaegiblodet sjuder när stål mot sköldar ljuder.
Blå uttern, blå uttern, en stolthet för vårt land.
1. Var man som från Rovijk till Inzbrücke gått
har vandrat förbi där som värdshuset stått.
Blå uttern var namnet som vårat värdshus bar.
Av Blåbäckens stolthet blott minnena finns kvar.
Vårt värdshus...
2. Och vi som var där kunde skåda i skyn
ett eldregn av pilar som föll över byn.
I havet av lågor gick värdshuset i kvav
Med hövding ombord uttern sjönk ner till sin grav.
Vårt värdshus...
3. Nu slipar vi yxan och drar ut i strid
att kräva vår hämnd efter ulvarnas nid
Vårt krigsbytes värde ej mätas kan i gull
när vi söker drabbning för vedergällnings skull.
Vårt värdshus...
