Grävaremön
En sång skriven till grävarna på krogen Titos, för lajvet Ingenmansland 2008. Text och musik av Hampus Bankler.
Inspelning
Text
Dina händer är slitna och svarta som sot
Svedda av tid och din smutsiga skrot
Under lorten där gömmer du dig, min älskade vän
Jag ber dig min duva, bosätt dig hemma igen
Jag minns än den tid när vi levde som kvinna och man
Vi levde gott, hade tid för varann
Men någonting hände i dig, nånting grodde var dag
Vi begav oss till Zonen, du frälstes men det gjorde inte jag
Refräng:
Min kära, min starka, min grävaremö
Aska och sot på en hy vit som snö
Dina resor dom skär likt en kniv
I mitt hjärta men för dig så ger jag mitt liv
Dina resor blev längre och fler, allt som dagarna gick
Grävningar och fynd, i din besatta blick
Bakom arbetet gömmer jag mig, nej jag fäller ingen tår
Mina ben lär ger vika om jag följer i dina spår
Jag lever kvar här, men lever jag i ditt periferi
Du är min tragedi, men du lever och är fri
Min tvivel har börjat att växa, på kärleken i sig
Din kärlek för Zonen är långt varmare än kärleken till mig
Ref.
Du vilar hellre din kind mot en sten än min arm
En ensam madrass har bytt plats med din barm
Jag trodde att jag levde tryggt, men det var jag som blev sjuk
Ditt bröllop med Zonen blev slutet och min svepeduk
En sista önskan jag har, nu när jag somnar in
Ett sista bevis att jag ännu är din
En grävning jag önskar av dig, för kärleken vår
Begrav mig i Zonen och skänk mig en sista tår
Ref.
Jag föll, jag dog, jag lämnade min smutsiga vän
Men jag finns alltid kvar här, och jag älskar dig än
Likt ett spöke följer jag dig, vart du nu än går
Ej synlig för ögat men jag följer just i dina spår
Du slutar aldrig att gräva, min grävaremö
Förrän den dag, det är din tur att dö
Den dagen får vi allt tillbaka, det vi aldrig nånsin fick
Kyss mig i Zonen, och torka min tårögda blick
