Herr Peders sjöresa
Efter inspelning av Folk och Rackare.
D G A
Herr Peder han gångar sig i kammaren in, han kammar och krusar sitt hår,
G D A D A D
Så gångar han sig till sin kära fostermor och frågar vad död han skulle få.
”Ja inte skall du ligga uppå sotesängen död, ej heller bli slagen uti krig,
men akta dig väl för böljorna blå, att de ej må förkorta ditt liv!”
”Ja nog skall jag akta mig för böljorna de blå, att de ej må förkorta mitt liv.
Jag skall bygga mig ett skepp utav lättaste kork, med master av valfiskens ben!”
Men när de hade seglat uti fyrahundra dygn så började skeppet till att slå.
Då bådo de alla till herren vår gud att de någon hjälp skull få.
Kaptenen som var en förståndiger man, han talade förståndiga ord.
Han sade ”Låt oss kasta gulltärningen ombord, att se vem största synden haver gjort!”
Och första gulltärningen på tafelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män.
Och lotten den föll på Herr Peder första gång, vår älskade konungason.
Och andra gulltärningen på tafelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män.
Och lotten den föll på Herr Peder andra gång, vår älskade konungason.
Och tredje gulltärningen på tafelbordet rann, ibland dessa de sjöfarande män.
Och lotten den föll på Herr Peder tredje gång, vår älskade konungason.
”Ja nog är det jag som största synden haver gjort, ibland dessa de sjöfarande män.
för kyrkor har jag plundrat och kloster har jag bränt och små flickor har jag narrat och skänt!”
”Om någon utav eder skulle komma iland och min fästemö hon frågar efter mig,
så säg att jag vilar under böljorna de blå, säg även att hon gifta sig må!”
Så togo de Herr Peder i hans gullgula hår och kastade honom över bord.
När Herr Peder börja sjunka börja skeppet till att gå, och seglade på böljorna de blå!
