Stormens vingar
Stormens vingar är en sång skriven i samband med Episka kompaniets Vikingaprojekt 2012. Under 2013 sjöngs sången bland annat på Spår av frost 2 och KH6.3 Taktiska val. Sången baserar sig på ett avsnitt ur Esaias Tegnérs Frithiofs saga. Texten är bearbetad av Fabian Krümmel och Simon Krümmel, och musiken är skriven av desamma.
Originalversion
1. Blixtarna i molnen draga
här och där en blodig rand,
alla havets fåglar jaga
skrikande emot sin strand.
Mörk är skyn för över!
Stormens vingar hör jag
flaxande i fjärran,
men vi blekna ej.
2. Se, då mörknar himlabågen,
dundret går kring öde rum,
och i djupet kokar vågen,
och dess yta höljs med skum.
Mörk är skyn för över...
3. Men för vågen kämpar rädes
ej så lätt på trofast ek,
står vid styret själv och glädes
åt de vilda vindars lek.
Mörk är skyn för över...
4. Hårdare vi seglen drager
skarpare vi vågen skär.
starka kämpar åror tager
skall det gå, vart böljan bär.
Mörk är skyn för över...
Textinspiration
Texten är en bearbetning av några strofer ur dikten "Frithiof på Hafvet" i "Frithiofs saga" av Esaias Tegnér. Litteraturbanken
Men på stranden stod
Kung Helge och qvad
med förbittradt mod,
och till trollen han bad.
Se, då mörknar himlabågen,
dundret går kring öde rum,
och i djupet kokar vågen,
och dess yta höljs med skum.
Blixtrarne i molnen draga
här och der en blodig rand,
alla hafvets fåglar jaga
skrikande emot sin strand. –
”Hårdt blir vädret, bröder!
Stormens vingar hör jag
flaxande i fjerran,
men vi blekna ej.
Sitt du lugn i lunden
tänk på mig och längta,
skön i dina tårar,
sköna Ingeborg!”
Mot Ellidas stam
drog ett trollpar till fejd.
Det var vindkall Ham,
det var snöig Hejd.
Och då lösas stormens vingar,
och den vilde doppar dem
än i djupet, än han svingar
hvirflande mot Gudars hem.
Alla fasans makter skrida,
ridande på vågens topp,
ur den skummiga, den vida,
bottenlösa grafven opp.
”Skönare var färden
uti månens skimmer
öfver spegelvågor
hän mot Balders lund.
Varmare än här är,
var vid Ingborgs hjerta,
hvitare än hafsskum
svällde hennes barm.” –
________
Nu Solundar ö
står ur våg, som går hvit,
der är stillare sjö,
der är hamn, styr dit.
Men förvågen viking rädes
ej så lätt på trofast ek,
står vid styret sjelf och glädes
åt de vilda vindars lek.
Hårdare han seglen fäster,
skarpare han vågen skär.
Rakt i vester, rakt i vester
skall det gå hvart böljan bär.
”Lyster mig att kämpa
än en stund mot stormen.
Storm och Nordbo trifvas
väl ihop på sjön.
Ingborg skulle blygas
om dess hafsörn flöge
rädd, med slappa vingar,
för en il i land.”
...
