Skillnad mellan versioner av "Völuspá"

Från Lajvmusik
Hoppa till: navigering, sök
 
 
(12 mellanliggande versioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
−
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Religion]][[Kategori:Asatro]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Traditionell]][[Kategori:Linnea Risinger]][[Kategori:900-tal]][[Kategori:2011]]
+
[[Kategori:Sånger]][[Kategori:Viking]][[Kategori:Religion]][[Kategori:Asatro]][[Kategori:Eleria]][[Kategori:I skuggan av Pelarberget]][[Kategori:Midvitnir]][[Kategori:Kampen i ringen]][[Kategori:Traditionell]][[Kategori:Linnea Risinger]][[Kategori:Kalabalik]][[Kategori:900-tal]][[Kategori:Vikingatid]][[Kategori:2011]][[Kategori:Upphovsrätt: Fritt verk (ålder)]]
  
−
'''Hören mig alla''' eller '''Völuspá''' är en tonsättning av Valans spådom/Völuspá (Völvans spådom) gjord av [[Linnea Risinger]]. Sången har sjungits på [[Kampen i ringen]], där den inlajv är tonsatt av Kättil, som är far till Ingefrid av Tygesätten och bror till Rök Röse.
+
'''Völuspá''', '''Valans spådom''' eller '''Hören mig alla''' är den Poetiska Eddans första dikt och tros ha sitt ursprung på 900-talet, även om dateringar har försökt göras som har spårat den till så tidigt som 400-talet till så sent som 1100-talet. Dikterna i den Poetiska Eddan anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800-1000.
 +
 
 +
==Völuspa (Kalabalik)==
 +
[https://open.spotify.com/track/0czawugvcw8SlXsnVES5Rx Länk till inspelning med Kalabalik]
 +
 
 +
{| style="float: right; margin-right: 1em; margin-bottom: 0.5em; width: 300px; border: #99B3FF solid 1px; text-align: left"
 +
|-
 +
| '''Hören mig alla'''
 +
|-
 +
| ''Musik:'' (någon i Kalabalik?)
 +
|-
 +
| ''Text:'' Traditionell (Poetiska Eddan)
 +
|-
 +
| ''Textbearbetning:'' (någon i Kalabalik?)
 +
|-
 +
|}
  
−
===Datering av texten===
+
1. Hören mig alla heliga släkten,
−
Valans spådom är den Poetiska Eddans första dikt och tros ha sitt ursprung på 900-talet, även om dateringar har försökt göras som har spårat den till så tidigt som 400-talet till så sent som 1100-talet. Dikterna i den Poetiska Eddan anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800-1000.
+
högre och lägre Heimdalls söner;
 +
du vill att jag, Valfader, upptäljer
 +
forntidsvisdom som först jag minns.
 +
 +
2. Illresar minns jag, urtidsfödda,
 +
folket som fordom fostrade mig;
 +
minns nio världar och nio träd,
 +
måtträdet märkligt i mullen nere.
 +
 +
5. Sol gick sunnan, syster till måne,
 +
höger hand över himmelens häst.
 +
Sol ej visste vad sal hon ägde,
 +
stjärnor ej skönjde i skyn sin plats.
 +
 +
6. Då gick asar till ödessätet,
 +
helga i höjden de härom slog råd;
 +
natt och nedan namn de gåvo,
 +
mätte åt morgon och middag rum.
 +
 +
7. Asarna möttes på Idavallen,
 +
hargar och hov de timrade högt,
 +
ässjor murade, ödguld smidde,
 +
formade tänger till hammarens sång.
 +
 +
19. Ask vet jag stånda, Yggdrasil nämns den,
 +
väldig, vattnad med vitaste ör.
 +
Därfrån kom dagg som i dalar faller,
 +
evigt grön står den vid Urdars brunn.
 +
 +
23. Då gick asar till ödessätet,
 +
helga i höjden de härom slog råd;
 +
Skulle asarna avrad gälda,
 +
ska samtliga gudar ha samma rätt.
 +
 +
24. Spjut slängde Odin med språng i hären,
 +
åter den första fejd i vår värld.
 +
Borgens bröstvärn bröts för asar,
 +
vanerna vällde på vallen in.
 +
 +
26. Drap gjorde Tor blott tung av vrede,
 +
sällan han sitter, då sådant han hör;
 +
avbröt eder, ord och avtal,
 +
maktfyllda mål som mellan dem gått.
  
 
==Hören mig alla==
 
==Hören mig alla==
 
<youtube>6mXAK1GWVyM</youtube>
 
<youtube>6mXAK1GWVyM</youtube>
−
''<poem>1. »Hören mig alla
 
−
heliga släkten,
 
−
större och smärre
 
−
söner av Heimdall;
 
−
du vill ju, Valfader,
 
−
att väl jag täljer
 
−
forntida sägner,
 
−
de första, jag minnes.
 
  
−
7. Asarne möttes
+
'''Hören mig alla''' eller '''Völuspá''' är en tonsättning av Valans spådom/Völuspá (Völvans spådom) gjord av [[Linnea Risinger]]. Sången har sjungits på [[Kampen i ringen]], där den inlajv är tonsatt av Kättil, som är far till Ingefrid av Tygesätten och bror till Rök Röse.
−
på Idavallen,
 
−
timrade höga
 
−
tempel och altar,
 
−
smedjor byggde,
 
−
smycken gjorde,
 
−
skaffade sig tänger
 
−
och skapade verktyg
 
−
 
 
−
44. Gram skäller gräsligt
 
−
framför Gnipahålan;
 
−
fjättern skall brista,
 
−
fri varder ulven.
 
−
Visdom vet jag mycken,
 
−
långt vidare ser jag
 
−
över segergudars
 
−
slutliga öden.
 
−
 
 
−
45. Bröder skola kämpa,
 
−
och banemän bliva,
 
−
systrarnas barn
 
−
sin släktskap spilla;
 
−
hårt är i världen,
 
−
hordom mycken,
 
−
yxtid och klingtid,
 
−
och kluvna sköldar,
 
−
vindålder, vargålder,
 
−
innan världen störtas;
 
−
ingen man skall
 
−
den andre skona.
 
−
 
 
−
57. Solen börjar svartna,
 
−
jord sänkes i havet,
 
−
från fästet falla
 
−
flammande stjärnor;
 
−
upp ångar imma,
 
−
och elden lågar,
 
−
hettan leker högt
 
−
mot himlen själv.
 
−
58. Garm skäller gräsligt
 
−
framför Gnipahålan;
 
−
fjättern skall brista,
 
−
och fri blir ulven.
 
  
−
59. Upp ser hon komma
+
{| style="float: right; margin-right: 1em; margin-bottom: 0.5em; width: 300px; border: #99B3FF solid 1px; text-align: left"
−
för andra gången
+
|-
−
jorden ur havet,
+
| '''Hören mig alla'''
−
den grönskande;
+
|-
−
forsar falla,
+
| ''Musik:'' Linnea Risinger
−
örn flyger däröver,
+
|-
−
den som på fjället
+
| ''Text:'' Traditionell (Poetiska Eddan)
−
fiskar griper.
+
|-
 +
| ''Översättning:'' Erik Brate (1913)
 +
|-
 +
| ''Textbearbetning:'' Linnea Risinger
 +
|-
 +
|}
 +
1. Hören mig alla
 +
heliga släkten,
 +
större och smärre
 +
söner av Heimdall;
 +
du vill ju, Valfader,
 +
att väl jag täljer
 +
forntida sägner,
 +
de första, jag minnes.
 +
 +
7. Asarne möttes
 +
på Idavallen,
 +
timrade höga
 +
tempel och altar,
 +
smedjor byggde,
 +
smycken gjorde,
 +
skaffade sig tänger
 +
och skapade verktyg
 +
 +
44. Garm skäller gräsligt
 +
framför Gnipahålan;
 +
fjättern skall brista,
 +
fri varder ulven.
 +
Visdom vet jag mycken,
 +
långt vidare ser jag
 +
över segergudars
 +
slutliga öden.
 +
 +
45. Bröder skola kämpa,
 +
och banemän bliva,
 +
systrarnas barn
 +
sin släktskap spilla;
 +
hårt är i världen,
 +
hordom mycken,
 +
yxtid och klingtid,
 +
och kluvna sköldar,
 +
vindålder, vargålder,
 +
innan världen störtas;
 +
ingen man skall
 +
den andre skona.
 +
 +
57. Solen börjar svartna,
 +
jord sänkes i havet,
 +
från fästet falla
 +
flammande stjärnor;
 +
upp ångar imma,
 +
och elden lågar,
 +
hettan leker högt
 +
mot himlen själv.
 +
58. Garm skäller gräsligt
 +
framför Gnipahålan;
 +
fjättern skall brista,
 +
och fri blir ulven.
 +
 +
59. Upp ser hon komma
 +
för andra gången
 +
jorden ur havet,
 +
den grönskande;
 +
forsar falla,
 +
örn flyger däröver,
 +
den som på fjället
 +
fiskar griper.
 +
 +
64. En sal ser fagrare
 +
än solen stånda,
 +
täckt med guld,
 +
på Gimle där
 +
hövdingtrogna
 +
härskaror bo
 +
i allan tid
 +
äga hugnad.
  
−
64. En sal ser fagrare
+
==Länkar==
−
än solen stånda,
+
* [https://sv.wikisource.org/wiki/Valans_sp%C3%A5dom Erik Brates svenska översättning (2013), komplett]
−
täckt med guld,
+
* [http://etext.old.no/Bugge/voluspa/ Sophus Bugges utgåva på originalspråk med manuskript och kommentarer]
−
på Gimle där
+
* [https://web.archive.org/web/20090413124631/http://www3.hi.is/~eybjorn/ugm/vsp3.html Eysteinn Björnssons utgåva på originalspråk med manuskript]
−
hövdingtrogna
+
* [http://www.heimskringla.no/wiki/Völuspá Guðni Jónssons utgåva]
−
härskaror bo
 
−
i allan tid
 
−
äga hugnad</poem>''
 

Nuvarande version från 3 januari 2022 kl. 21.01


Völuspá, Valans spådom eller Hören mig alla är den Poetiska Eddans första dikt och tros ha sitt ursprung på 900-talet, även om dateringar har försökt göras som har spårat den till så tidigt som 400-talet till så sent som 1100-talet. Dikterna i den Poetiska Eddan anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800-1000.

Völuspa (Kalabalik)

Länk till inspelning med Kalabalik

Hören mig alla
Musik: (någon i Kalabalik?)
Text: Traditionell (Poetiska Eddan)
Textbearbetning: (någon i Kalabalik?) 
1. Hören mig alla heliga släkten,
högre och lägre Heimdalls söner;
du vill att jag, Valfader, upptäljer
forntidsvisdom som först jag minns.

2. Illresar minns jag, urtidsfödda,
folket som fordom fostrade mig;
minns nio världar och nio träd,
måtträdet märkligt i mullen nere.

5. Sol gick sunnan, syster till måne,
höger hand över himmelens häst.
Sol ej visste vad sal hon ägde,
stjärnor ej skönjde i skyn sin plats.

6. Då gick asar till ödessätet, 
helga i höjden de härom slog råd;
natt och nedan namn de gåvo,
mätte åt morgon och middag rum.

7. Asarna möttes på Idavallen,
hargar och hov de timrade högt,
ässjor murade, ödguld smidde,
formade tänger till hammarens sång. 

19. Ask vet jag stånda, Yggdrasil nämns den,
väldig, vattnad med vitaste ör.
Därfrån kom dagg som i dalar faller,
evigt grön står den vid Urdars brunn.

23. Då gick asar till ödessätet, 
helga i höjden de härom slog råd;
Skulle asarna avrad gälda,
ska samtliga gudar ha samma rätt.

24. Spjut slängde Odin med språng i hären,
åter den första fejd i vår värld.
Borgens bröstvärn bröts för asar,
vanerna vällde på vallen in.

26. Drap gjorde Tor blott tung av vrede,
sällan han sitter, då sådant han hör;
avbröt eder, ord och avtal,
maktfyllda mål som mellan dem gått.

Hören mig alla

Hören mig alla eller Völuspá är en tonsättning av Valans spådom/Völuspá (Völvans spådom) gjord av Linnea Risinger. Sången har sjungits på Kampen i ringen, där den inlajv är tonsatt av Kättil, som är far till Ingefrid av Tygesätten och bror till Rök Röse.

Hören mig alla
Musik: Linnea Risinger
Text: Traditionell (Poetiska Eddan)
Översättning: Erik Brate (1913)
Textbearbetning: Linnea Risinger 
1. Hören mig alla
heliga släkten,
större och smärre
söner av Heimdall;
du vill ju, Valfader,
att väl jag täljer
forntida sägner,
de första, jag minnes.

7. Asarne möttes
på Idavallen,
timrade höga
tempel och altar,
smedjor byggde,
smycken gjorde,
skaffade sig tänger
och skapade verktyg 

44. Garm skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
fri varder ulven.
Visdom vet jag mycken,
långt vidare ser jag
över segergudars
slutliga öden.

45. Bröder skola kämpa,
och banemän bliva,
systrarnas barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid och klingtid,
och kluvna sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.

57. Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
hettan leker högt
mot himlen själv.
58. Garm skäller gräsligt
framför Gnipahålan;
fjättern skall brista,
och fri blir ulven.

59. Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
den grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället
fiskar griper. 

64. En sal ser fagrare
än solen stånda,
täckt med guld,
på Gimle där
hövdingtrogna
härskaror bo
i allan tid
äga hugnad.

Länkar

Hämtad från "http://nyfiken.net/lajvmusik/index.php?title=Völuspá&oldid=4703"